Vi har under några veckor arbetat med mätning i fyrorna på Rosengårdsskolan. Vi startade med att bekanta oss med enheterna och att tillverka egna meter-remsor och gjorde detsamma med decimeter, centimeter och millimeter. Vi letade upp bra sätt att visa meter, decimeter, centimeter och millimeter på våra kroppar. Det hjälper minnet att ha kroppsreferenser.
Vår lektionsstruktur är välkänd för alla som går på/har gått på eller har haft något att göra med Rosengårdsskolan. Jag vill ändå här passa på att betona vilket kraftfullt verktyg den är när det gäller att skapa en synlig röd tråd, för eleverna, i ett arbetsområde. Varje gång en ny lektion börjar har vi en tillbakablick som knyter åter till förra lektionens mål. En tydlig koppling alltså till vad vi gjorde senast. Efter tillbakablicken presenteras den nya lektionens mål och så arbetar vi. I slutet av lektionen en exit ticket som utvärderar lärandet kring dagens lektionsmål. Knyter ihop säcken alltså. Och så startar det om på nästa lektion med en tillbakablick...
Vi pratade om hur man gör när man mäter och tittade på hur olika linjaler ser ut i kanten. Vissa börjar med noll och andra börjar med en bit ingenting. Man måste använda dem på olika sätt.
Vi tränade MYCKET på att mäta sträckor med linjal. I slutet av lektionen alltid en enskild uppgift, och så fortsatt träning i NOMP. När jag tittade igenom de enskilda uppgifterna såg jag att många behövde träna på samma saker, tex att rita noga, att mäta noga, att sätta ut enhet, att använda RÄTT enhet och att läsa instruktionen noga. Det fick bli en extrainsatt feedback-lektion.
Vi gick tillsammans igenom vad jag sett, punkt för punkt, tillsammans med elevexempel. Detta mynnade ut i en liten checklista som eleverna kunde ha som stödstruktur när de skulle gå igenom sin gamla uppgift och i arbetet med nya uppgifter.
Eleverna fick tillbaka den gamla arbetsuppgiften och fick gå igenom den tillsammans med checklistan. Sedan fick de en ny, liknande uppgift och nu blev resultatet märkbart bättre.
På nästa lektion fick eleverna ut arbetsuppgiften från förra lektionen och delades in i par. Det var dags för kamratrespons. Att ge kamratrespons är inte enkelt. Man vill gärna vara "snäll" och säga att allt är bra men det leder ju inte till en högre måluppfyllelse. Diskussionen fördes samtidigt i andra ämnen så vi kopplade på och bestämde att vi skulle ge varandra bra respons med hjälp av checklistan så att hela klassen utvecklades.
Fint att se hur viktigt det var för eleverna att hjälpa varandra så att lösningarna blev bättre.
Text och bild: Anna Duncanson
